Francine Lee Mirro Finer

Nyss hemkommen efter en fantastisk modul på Niarte. Den här gången fick vi prova på dansterapi med underbara Francine! En av de mest fantastiska människor jag har mött!
Resan på Niarte är så fantastisk, jag får uppleva saker jag aldrig skulle ha fått varit med om annars!
Vi har dansat - pausat - dansat - pausat - dansat - målat i tre dagar. Alla har dansat och alla har känt tryggheten av att vara hållen av Francine! Ingen behövde skämmas för att "inte kunna"! Alla kan dansa på sitt eget sätt! WOW!
Parallellt med all dans har vi också målat. Vi började med att hjälpa varandra att måla konturerna av vår kropp, vår form. Sedan skulle formen fyllas efterhand.
Det började lite trevande med tillslut tog MITT INRE JAG! form. Helt otroligt! Jag är inte säker på att det är samma Ingela som har kommit hem - eller rättare sagt - det är inte samma Ingela som har kommit hem!
Jag ska inte ens försöka beskriva vad jag har varit med om, men det är häftigt!

Jag tror jag går direkt på det målade istället och försöker hitta text till bilderna!

Det här är en närbild från målningen nedan "Harmageddon 1", den kom till efter en överdos jazzmusik! Vad ser du i den här bilden? Jag ser en gubbe med rosa ögon!

Det här är en närbild av Harmageddon2, jag ser en kvinna som bär nånting väldigt stort o tungt på huvudet, vad ser du?

Vad döljer sig bakom allt det svarta?

Eld!

Min profil, flaggan är i topp, elden sprider sej, sol, värme, hav, skog, hästar, hundar, alper! Allt är på plats men själv innehållet i formen är ganska tomt. Ett hjärta, en bultande sköldkörtel, luftrör, jordning från magen och ut till fötterna...

Den här kommer ju egentligen före ovanstående, profil men sköldkörtel, hjärta, luftrör, healinghänder och förståss flaggan i topp!

Närbild från Harmageddon2, kärlekspar!

Groda på väg över staket!

Gul gubbe med pratbubbla!

Harmageddon1, kom till efter för mycket jazzmusik!

Harmageddon2, kom till efter dans till eld som slutade med så mycket jazz och elände så elden falnade och jag fick tillslut lov att lämna rummet!

Hittar du älg-hästen eller ser du bara väsen?

Dansande kvinna i långt mörkt hår och röd klänning!

Vad döljer sej i denna bild?

Mitt inre sanna jag! Detta är Ingela Carina Karlsson! Vad allt betyder? Ingen aning men här är jag i alla fall, dansande med flaggan i topp, en svart "djävul" bredvid och alla elementen och djuren runt omkring. Hallelulja!

Pausbild, ville så gärna bli målad, föreställer just ingenting vad jag kan se...

Kolla in rovfågeln!

Min form, "oförstörd"

Fåglar med näbben neråt eller kanske några andra spännande väsen?

Två starka kvinnor som kontrollerar demonerna!

Dödskalle tycker jag, vad tycker du?

Blankis!

Nu är det glatt i spåret! Det är bättre att va på hal is o ha det glatt än o va i lera o sörja heter det ju - jovisst det stämmer men det kunde ju vara måtta på det glatta! På morronens hundpromenad runt motionsspåret var det så himla snorhalt så jag kanade omkull trots Icebug! Lite lite snö hade polerat den redan tidigare blanka isen. Jag är faktistk lite rädd att Rufs ska skada sej när han halkar omkring.
Rida barfotahästar är inte att tänka på eftersom det är samma djävla blankis överallt! Suck - hoppas att snöfallet utanför fönstret ska ta fart och att snön binder sej med isen, för snö gillar vi att rida på!

Vi har bytt bil, eller rättare sagt köpt en till. Volvon står kvar men är till salu det är en V70. Den har gått 33700 mil, turbo, bensin, dubbdäck, sommardäck, dragkrok, extraljus, ny generator, årsmodell -98, "skär-metallic". Prisförslag 15000:-

Nya bilen är en Subaru Outback -06, automat. Jättehärlig att köra och med lite trix gick hundburen från volvon att få in också. Enda problemet nu är att den är 40 kg för tung så jag får inte dra min hästtransport med den. Därför ska jag köra upp den 28 mars för att få s k utökad B-behörighet på mitt körkort, då kommer det att funka. Nu gäller det ju att jag klarar uppkörningen också, jag ska ta två körlektioner innan så jag hoppas det kommer att ordna sej!

I slutet på förra veckan var det dags för Brevens bruk igen. Den här gången pratade vi om dissosiativt tillstånd sam lärde oss att slå i DSM, en bok för att diagnostisera psykiska sjukdomar. Dessutom målade vi en massa och umgicks - trevligt och avkopplande. Det väckte också upp en hel del gamla minnen - intressant!

Kom hem igen lördag em. Hämtade Rufs och bytte om och sedan åkte vi ut till hästarna. Amanda hade redan varit där och fixat allting så vi gosade lite i hagen bara. Sen tog jag o Rufs en promenad på en is-väg i närheten, inte så himla kul att halka runt på.
Hem igen och fram med kam, borste o sax. Nu skulle alla tovor bort! Husse fick rycka in och hålla i för Rufs gillar inte tovborttagning! Därefter var det hundbad som gällde. Först vägrade den lilla vännen att gå med in i badrummet - dit han alltid brukar vara först! Han är inte dum inte, fattade att nåt var i görningen! Men så fort han kom in i duschkabinen gick det så bra så bra - inga problem. Som en extra bonus blev ju hela badrummet torkat också...

Söndag morron, långpromenad med Rufs och sedan fick han vara kvar hemma (för att hålla sej skapligt ren) medan jag åkte och fixade till det för hästarna. Hem igen och packa alla grejor i bilen, inklusive hund, hämtade Amanda och sedan iväg till Botorps ridhus på hundutställning.
Sista tid för inpassering var kl 12 och vi var väl där kanske 10 i. I PM stod det att domaren dömer ca 15-20 hundar/timme - ha ha ha, efter en timme hade hon kanske dömt 10, max! Sen var det lunch i 25 minuter, vilket blev ca 40 och sen startade hon igen. Det var tre ringar och olika grupper verkade vara blandade lite hur som helst. Grupp 1 som Rufs tillhör var uppdelad på två ringar och i vår ring var det mest små sällskapshundar och så på slutet några vallhundsraser. Vid fyra-tiden var det våran tur! Lång väntan alltså och fruktansvärt trångt. Ca 270 hundar, med hussar, mattar, stolar, burar, väskor, kärror och publik. Inte mycket plats att röra på hundarna. Under lulnchpausen gick vi ut en stund men annars satt vi där vi satt och väntade och väntade och väntade och tittade på den ena lilla ulltussen efter den andra.
Tillslut blev det i alla fall vår tur. Rufs var ensam Briard så det gick ju ganska snabbt. Domaren som hette Ann Gistedt verkade gilla Briarder, kanske tyckte hon det var skönt med en "riktig" hund efter alla små tussar?
Hon var jättetrevlig även om hon var himla långsam, hon skrev själv protokollen och delade ut protokoll till var och en och pratade lite med alla i samband med det. Inte undra på att det tog tid.
Om Rufs sa hon att han är i "byrålådeåldern", d v s i den åldern när han inte borde ställas ut för hans kropp är fortfarande under utveckling och olika delar har hunnit olika långt. Men när hon hade sagt det fick vi HP och BIR och hon sa "jag har inte skrivit nånting om det för jag har dömt så himla många Briarder så jag ser att han kommer att bli jättefin när han blir färdigväxt".
I protokollet skrev hon:
Tilltalande maskulin helhet. Utmärkt huvud och uttryck. Bra bett o pigment. Goda kroppsproportioner. Stabil stomme. Bra vinklad. Rör sej glatt o skuttar, ör en glad hund m a o. Generös päls

Jag kan alltså inte vara nåt annat än jättenöjd!
Sen fick vi ju vänta, vänta, vänta igen. Två av ringarna slogs ihop till en större - det blev det ju supertrångt för alla att klämma ihop sej på den lilla ytan som blev kvar. Så satte äntligen gruppfinalerna igång men där blev vi inte placerade. Dessutom fick Rufs väldigt god lukt i näsan (löptik skulle jag tro) så vi hade lite uppvisning när han kastade sej iväg och skulle kolla alla hundar i närheten. Nästa gång ska jag ha handskar på mej om jag ska använda det lilla smala utställningskopplet! Jag orkade helt enkelt inte hålla i honom! Sen blev han ju också extra uppåt när först hunden framför sprang sitt varv och han inte fick hänga på och när vi hade sprungit kom det ju en hund springande bakifrån - mycket att hålla reda på för en orutinerad sötnos!
Sen var det äntligen dags att packa ihop och åka hem.

Sedan vi träffades i Brevens bruk förra gången har en av våra kurskamrater hastigt gått bort. Vi startade med en minnesstund och målade våra tankar om henne. Det lustiga är att flera hade valt just den här gröna färgen i kombination med vitt. Karina älskade sina kära katter, därav bilden.

Dissosiation, man dras ner i nånting som man inte förstår, bara försvinner bort, ner i mörkret

Disossiation, det känns som om man är flera personer men det är någon annan som bestämmer över livet, det finns en stor tomhet.

Vi pratade om händelser i livet när vi "normala" har känt oss  lite dissosiativa. Mitt första minne är ifrån 10-års åldern när jag såg människor i tapeten på nätterna. Nu förstår jag att det var anligt besök, då blev jag livrädd!

Här är min livslinje med underliga händelser. Det går ju inte att se så värst bra vad det är men det lustiga med den här är att först markerade jag vid vilka åldrar det hade inträffat nåt speciellt. En av markeringarna är vid 20-års åldern, när jag sedan skulle måla dit händelserna så glömde jag bort vad det var - det bara försvann!

Kärleksängeln!

Efter ledd meditation så skulle sista bilden ta form, jag tänkte på händelsen i 20-års åldern som jag bara glömde bort. Nu skulle den ta form hade jag tänkt. Ha ha ha, jag fattar inget, men det var väldigt viktigt med färgerna och hur jag målade så nånting betyder det! Någon dag kanske jag förstår!

Nybadad, blöt o lite frusen i bästa soffhhörnet!

Rufs(ig)

Tråkigt med hundutställning, man får vänta o vänta o vänta...

Nej jag är inte alls för stor för att vara knähund! Jag sitter faktiskt därunder, men bara handen sticker upp. Amanda sitter uttråkad bredvid! Tack Siv för en härlig bild.