Ridit islandshäst

Nu börjar träningsvärken ge sej till känna. Ni vet väl att ju värre träningsvärk, ju längre dröjer det innan den blommar ut! I förrgår fick jag äran att rida på Gjodur, grannen Monicas fina islandshäst. Oj vad liten och tunn han var jämfört med Belgarion, och oj, vilken annorlunda ridning det var. Vikten i stigbyglarna och rumpan skulle bara nudda sadeln och så var det det där med tölt. I början lyckades jag störa honom så mycket så tölten blev skumpig... men med Monicas hjälp och lite högre fart blev det tillslut som att "åka fåtölj". Trava fint kunde han också och ge efter fint och söka sej neråt, som en liten fin akademiker-häst! Sen var det galopp, fullt ös hedenhös! Det gick verkligen undan, yiipii! Naturligtvis red jag bettlöst, jag har lånat ut ett sidepull till Monica och det använde jag förståss! Som väntat är det ingen skillnad mot att rida på bett, bara så mycket behagligare för hästen! Det var så himla härligt att rida på en så härlig liten häst, nu vill jag att Belgarion ska bli pigg och rask så jag kan göra samma runda med honom! Tyvärr så verkar B ha gått in i sin vårtrötthet och vill inte nånting alls! Som om det inte skulle vara nog så har Bertil drabbats av fång-känning igen, redan! Det blev innevistelse några dagar, jag stängde av den "fång-farliga" delen av hagen och nu går han ute igen med nyinköpt munkorg som jag hoppas sitter kvar!

I söndags var Rufs och jag till Cirkus Mimulus på klickerträning. Mycket lärorikt, jag tror verkligen mera på positiv förstärkning än nånting annat! Det var fem hundar, en lagom grupp tycker jag. Vi tränade på att skapa kontakt, även när det var en massa störningar av andra hundar, hästar och människor. Rufs skötte sej jättebra men på slutet var han jättetrött och då fick han spelet förståss!

Vi går på valpkurs också, på närmare håll, bara 5 minuter med bil! I går var vi med en grupp med lite äldre hundar som har kommit lite längre i sin "dressyr". Vi tränade förbud - NEJ! Sedan släppte vi alla hundar lösa så dom fick leka. Rufs var väldigt blyg och ville hellre sitta i knä på alla snälla människor - hundarna var bra läskiga tyckte han! Särskilt en liten hund som tydligen använde ögonkontakt för att läsa andra hundar, Rufs har ju "skärmmössa" så hans ögon syns inte, alltså morrade den lilla hunden ilsket åt Rufs hela tiden - gud va läskigt!