Rufs äntligen hemma!

Så har vi då äntligen hämtat hem vår nya familjemedlem. Han är verkligen lika söt som jag hade förväntat mej! Han är snäll men busig förståss. Jag har ju lärt mej att leka på ursprungligt sätt så nu kryper jag ner på golvet och sätter igång. I "riktig" lek finns inga begränsningar, det är alltså inte tillåtet att bestraffa sånt som gör ont, däremot börjar jag lära mej hur jag ska skydda mej. Jag tror dom små klorna är värst, dom är vassa som på en katt nästan, jag har rivmärken på flera stället i ansiktet och igår bet han mej i ena örat den lilla rackaren (inget blodvite).
Resan hem från Gagnef gick över förväntan. Jag satt i baksätet med Rufs och Dan körde. Första 5 minuterna pep han lite, sen la han sej i mitt knä och somnade. I Borlänge stannade vi och tankade och då fick han komma ut en stund, sen sov han ända till Nora där vi gjorde ett nytt stopp och gick ut lite. Hemma skötte han sej jättebra, under bilresan hade han knutit an till mej så han var aldrig längre än 1 dm från mej. I går var han lika nära hela dagen, det innebar att han knappt sov, för så fort jag rörde på mej så vaknade han och följde med, även om jag bara gick 1 meter! I dag går det lite bättre, han är lite mera självständig, kan vara flera meter ifrån mej...
I går eftermiddag var vi till hästarna, dom var läskiga! Men det var himla kul att hjälpa till med mockning av ligghallen och framförallt halmningen! I dag åker jag nog hem med Rufs när Dan har kommit hem, så jag kan ägna mej åt Belgarion i lugn och ro.

Jag tror att han har lärt sej "sitt" och vi har dessutom varit ute på en kort koppelpromenad, det gick jättebra och jag belönade all ögonkontakt med mej. Det läskigaste var att vi mötte en stor Collie! Det var kul och otäckt på samma gång, han både ville leka och springa därifrån. Som tur var så var det en jättesnäll collie och det är ju bra att veta för framtiden eftersom den bor här i närheten nånstans.

Så skulle jag försöka få honom rumsren, det är inte så lätt. Det är nästan så att han kissar gående, i alla fall helt utan förvarning så jag hinner sällan med. Jag tar ut honom när han har ätit, sovit eller lekt och om jag har tur kissar han där ute, annars blir det ingenting hur länge vi än är ute, och då hamnar det inne på golvet så fort vi kommer in istället... Ja, jag vet, han har bara varit här i två dagar än, så det kommer säkert att gå alldeles utmärkt bra så småningom!

När vi kom hem försökte jag ta lite kort på honom i skymningen ute i trädgården, det var inte lätt, han rör sej fort min nya kompis...

Med självlysande ögon på altanen

Senare på kvällen inne, mattfransarna låg verkligen illa till en stund!