Var kommer alla ansikten ifrån?

Jag tror jag blir galen på alla ansikten, när jag mediterar, när jag är nånstans mellan sova och vaken och nu också när jag målar, så kommer alla dessa ansikten??? Jag vet inte vilka dom är eller vad dom vill och jag tycker absolut inte om att måla dom - jag kan inte måla ansikten! Särskilt näsor upptäckte jag idag var väldigt svårt! Jag umgås gärna med mina ansikten i meditation och drömmar, för där kommer jag nog så småningom att få reda på vilka dom är och vad dom vill - men snälla, håll er borta från min bildterapi!

I dag tänkte jag rida Belgarion runt hela stora gärdet som vi gick runt igår. Men, det var blankis på vägen, även om det inte är så långt att gå så räckte det, efter ett tag stannade han och vägrade ta ett steg till. Ett tag trodde jag att vi skulle få tillbringa natten där men tillslut, väldigt väldigt försiktigt, så vände han och vi halkade hemåt igen. Som tur är ligger hästhagen emellan och jag har en öppning utefter vägen så vi kunde gå in där och gå i snön tillbaka.
Sen var det Bertils tur, jag tog på honom selen och spände på pulkan. Han var lite skraj, det var ju länge sedan sist och den låter ju en hel del på den knaggliga snön, men det gick bra och han t o m drog mej några meter, men mest såg det ut som på bilden nedan, han stannade, vände sej om och kom fram till mej och undrade om jag möjligtvis hade nåt godis i fickorna...

Hemma igen var jag jättesugen på att måla, ansiktena gjorde sej påminda så jag tänkte att jag får väl träna på t ex ögon, men, det räckte inte, hela ansikten skulle det vara! Hur gör man en näsa? Ögon? Mun? Jag har ingen aning...
Jag lyckades i alla fall göra två målningar utan ansikten, men hela tiden ville dom fram... Det sista jag målade var hjärtat, härligt tyckte jag, även om jag målar många många hjärtan, men dom vill väl ut, men se, innan jag kunde sluta hade hjärtat fått ett ansikte - faan också. När jag sen fick lov att måla ansiktet brund så det blev riktigt kladdigt och fult så var det inte kul alls. Men kom att tänka på en "gammal goding" Brown girl in the ring... Vet inte alls vad den handlar om men den kom till mej i alla fall.

Så till sist en riktig solskenshistoria. Dans mormor, Dagny 99 år, blev amputerad förra veckan, andra benet som strök med, dålig blodcirkulation p g a att hon hamnade i rullstol efter ett höftledsbrott för några år sedan. I morron kommer hon hem till sin lägenhet igen och hon är lika pigg och glad som vanligt och alla tror att det kommer att funka, möjligen behöver hon lite mera hjälp - men in på hemmet - ALDRIG! Vilken härlig krutgumma hon är.

Så kommer då bilderna, både på sötnosen Bertil och dagens målningar, jag försöker inte ens få dom i någon ordning utan det blir som det blir. Håll till godo:

Sötnosen Bertil  (och mina fötter)

Brown girl in the ring

Hålla, vilka är ni???

Åh så härligt, inga ansikten, kanske nån sorts frukter på en gren?

Fingermålning, välkänt motiv men jag älskar att göra dom här!